...var tar tiden vägen?
All denna tid jag skulle ha för mig själv nu när jag gick över på nya schemat med vaknätter.
De njutningsbara timmarna då huset var tomt och jag skulle kunna ägna mig mer åt mina hobbies igen.
Blah, blah, blah! (never happend yet!)
Jag har kommit överens med frugilugan om att ha en helig timme i veckan, då det i stort sett måste brinna i huset om jag ska behöva bli störd.
För ett litet barn lär det vanligaste ordet vara "Nej" eller "Inte".
För mig måste det vara mitt förnamn...
Det kommer som det vanligaste någon säger/ropar hemma hos oss, strax efter våra uppmaningar till hundarna att inte sno omkring runt benen på oss.
...Och jag svarar, jag fixar, jag ordnar, jag tittar, jag skjutsar, jag lyssnar, jag dolar, lagar, mixtrar, duttar och pluttar.
Jag får skylla mig själv helt enkelt, det blir en vana, för både mig och de andra familjemedlemmarna!
En timme i veckan blir min - blir helig!
Jag är en person som uppskattar att vara själv ibland.
...måste bara tillåta mig själv att vara bestämd på den punkten.
...måste bara tillåta mig själv att vara bestämd på den punkten.
Det är ju inte direkt mindre barn vi har i huset.
En 17 ½-åring och en 14 ½-åring borde klara sig utan min fulla uppmärksamhet i en timme, helst när frugilugan också är hemma... *ler*
Jag menar definitivt inte att frun inte gör saker - för det gör hon absolut.
Vi har bara olika funktioner i huset och mina funktioner rör områden där frugan kan stå ganska handfallen...
Men jag tar ju ifrån henne uppgifter där hon verligen KAN, eller skapar uppgifter för mig själv som inte behöver utföras pronto... (f´låt sötnos)
Jag skjutsar, trots att frun kan göra det - säger Ja bara av farten.
Jag bokar möten på min lediga tid - för jag är ju "ledig" dagtid (läs sover efter vaknatt).
Jag jallar upp till ungarnas dator så fort det krånglar (har de klickat bort brandväggen kan de gott skylla sig själva ett par timmar, eller någon dag)
Jag slänger in en tvätt - bara för att det finns så att det fyller en maskin... (men hallå)
Makaroner och korv är också bukfylla (jag får leka gourmetkock på helgerna)
Vet jag att det finns uppgifter att lösa för andra, sätter jag det framför mina egna intressen.
Storasystersyndromet kallas det visst... *ler*
Har gått in i väggen på det en gång, får passa mig jävl-gt noga för att inte göra det igen!
Nä, nu har jag gnällt färdigt...
Jag får skylla mig själv!
*hepp*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar