Citat-tavla

Jag återkommer i detta inlägg till den fantastiskt kloke pojke som är klasskamrat till killen jag jobbar med.
Denna fantastiskt kloke pojke fyllde 16 år idag.
På skolan har vi satt upp ett stycke tapet på väggen, med baksidan fram.
Det är vår citat-tavla.
Citat-tavlan är fylld med otroligt kloka ord från födelsedagspojken.

Igår flyttade jag på tavlan för att sätta upp en ny, tom tavla som man kunde fortsätta på.
Fastnade et bra tag famför den gamla och skrattade gott åt det som skrivits ner under närmare ett års tid.
Har redan berättat för er om grabbens syn på kärlek, tänkte bjussa på några andra klassiker där en 16-årig pojke med autism tänkt till om livet.

"Du-u... Varför heter det cyklister och bilister, men inte GÅ-lister?"
(ja, det kan man ju verkligen undra!)

"Du-u, jag ringde Erland Josefsson igår, han ska inte göra en ny film"
(Om man inget frågar, får man inget veta...;)

"Förändringar är som ogräs, det kommer ständigt nytt"
(Kunde inte sagt det bättre själv)

"När man är glad och väntar på något kul, då känns det som att man bor i en skakad drickaburk"
(Träffande!)

"Gubben som la in golvet lät så mycket och när han inte stängde av dammsugaren, fast jag bad honom snällt, så klippte jag av sladden, då vart det tyst"
(Men självklart klippte han av sladden, han hade ju bett snällt först!)

"Jag lyssnar på Limp Bizkit - vill du också lyssna?
(jag) - Okey då!
-Liiiiimp Bizzzkittt!"
(Så nu har jag lyssnat på Limp Bizkit ;)

Kan man göra annat än älska denna underbara myspropp?!
Tror att vi som lever utanför den autistiska världen många gånger kan ha mycket att lära om hur enkelt livet kan vara.
Vi krånglar till det med teorier, kroppsspråk, analyser och förutfattade meningar.
Tänk om livet bara var vad det är?
Om det man ser hör och känner alltid vad det såg ut att vara...
Förstå så enkelt!

*hepp*